Torsdag.

Nu har vi sovit ihop tre nätter i rad igen. Precis som vi gjorde förra veckan. Lika tätt som vanligt. 

Imorgon fyller han år, och han har inga planer alls. - Jag tror bara jag ska va hemma, du kan komma och hänga med mig om du vill. 

Och det vill jag ju. 
Men det pirrar fortfarande inte i magen. 

Och Danne sa att Men Bella det är ju uppenbart att han är kär i dig.

Och då hade jag inte ens berättat hälften. 

Och jag vet ingenting när du ser på mig sådär.

I fredags träffade jag den långa med gråare ögon. Han kom till Stortorget där vi drack öl. Han och hans vänner. 
Han va så snygg. 
Och sen drog alla andra och vi ville inte gå hem än så gick vidare till en klubb. 

Och vi pratade om viktiga saker och du kysste mig som att du inte såg någon annan på ett fullt dansgolv. 

Så förvirrande nu. 

Lördag

Och så är vi i olika städer igen, och börjar genast göra planer. Som vi gör när vi försöker glömma att det är många mil emellan. 

Jag skriver sushi och du säger att vi kanske ska bjuda in några kompisar för att hjälpa oss att äta. 
Vi skojar vidare om att vi ska ha en tävling och finalisterna får äta med oss. 

Och det är första gången du nämner att vi ska bli Vi med vänner. 

Och i min mage finns inga fjärilar kvar.

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. 
Inatt skedade och kysstes vi utan att bli ett. Det är första gången någonsin som det har hänt. 

Och ändå var det sista han skrev innan jag kom över att det kanske blev för seriöst. 

Det är så tydligt att han är livrädd för att bli kär i mig. Eller livrädd att inse att han redan är. 

När alarmet ringer på morgonen och han trycker på snooze och säger Håll om mig.

.

Om en vecka är det fem månader sedan du låg i min säng för första gången.

Vi kan inte sova utan att röra varandra. Råkar en flytta sig i sömnen, eller vänder på sig för att kunna somna om, följer den andra alltid efter. 

Du är så himla himla varm mitt i natten att ditt hår är ännu lockigare än vanligt av svett i nacken. 

Vi sov med fönstret öppet inatt precis som du önskade, och när vi vaknade mitt i natten sa du - kom hit jag värmer dig. För du visste att jag frös, och jag visste att du tyckte jag var för långt bort för att kunna somna om. Och du drog in mig i din varma famn och kramade hårdare än du någonsin gjort förut

Och då brukar du ändå krama ganska hårt. 

Tisdag

Det är precis som att han efter vårt senaste snack om att vi ska vara ingenting alls, plötsligt velat bli mer än så. 
Han vill ses mer. Kramas hårdare på natten. Spontanhånglar. 

Inte för att jag klagar. Inte alls. Men kär blir jag nog inte ändå. 

Helg igen

Den där killen jag träffade i lördags. 
Han sa att han lovade höra av sig om några veckor. 
Några veckor känns så himla långt bort bara. 

Och jag vet att han är den enda mina ögon kommer leta efter i helgen. 
Hans breda axlar och skrattiga ögon jag hoppas ska möta mina. 

Onsdag

Igår innan jag sprang över hade vi ett kort snack. Han ville veta att vi fortfarande var på samma nivå som sist vi hade de där snacket. Och just nu var vi det.
Det har verkligen gått upp och ner, men först nu känner jag helt säkert att jag inte kommer att bli kär i honom. 

Och det känns så himla skönt. 

En lördagsnatt

I lördags träffade jag en kille. 
Han var den enda jag såg på hela KB, och hans ögon såg bara mig. 

Han sa att han inte kommit dit för att hitta någon. 
Att han inte gör sånt. Inte nu. 
Men att han verkligen inte kunde låta bli. 

Det kunde inte jag heller. 

Alla vi kände drog, men vi stannade kvar. Själva till stängning. Dansade. Skrattade. Hånglade som att vi var dom enda i hela Malmö. 
Vi gick hem ihop och vaknade nära. Och det kändes inte alls konstigt eller dumt eller fel. Bara rätt. 
Han skjutsade mig på cykeln och jag hade mina händer runt hans midja. 
Vi åkte buss ihop med mina tre vänner och han skrattade bara åt hela situationen. 
Kramade Elisabet hejdå och sa att det var himla kul att ses, och sen hånglade han upp mig.

Och nu vill jag bara ses igen. Och förmodligen igen. 

Söndag igen

Insåg igår att vi nog aldig kommer att bli kära i varandra. Eller, man ska aldrig säga aldrig, men det kändes bara så igår. 
Som att vi är bäst nakna. 

Han tar i mig som ingen annan tagit i mig. Som att jag är allt han någonsin velat ha och som att varje gång var den enda. 
Men det är nog allt vi har. 
Och det är ganska okej, just nu. 

Jag vet att du inte är naken med någon annan.

Och när du andas in i min nacke efter flera dagar ifrån vet jag att du saknat mig. 

För vi lever i ignorans

Och mitt i fyllan skrev jag att jag vill ju ändå bara va med dig. Två gånger. Och han svarade att oj okej på fyllan? Vi hörs sen. Typ. 

Och så hördes vi sen och senare och sen igen och så va vi som vanligt igen. 



RSS 2.0