Nov. 28, 2012
Där låg vi i hans säng och lyssnade igenom all musik på hans ipod. Han kunde nog hälften och sjöng med i alla ord han kände till. Kysste mig efter vartannat och just där och då insåg jag att här skulle det vara fint att alltid vara.
Detta var 12 timmar efter det att jag såg honom första gången
så svårt att bara glömma.
Ni vet man säger att man ska njuta och leva och skratta och älska och allt de där som om det inte finns någon morgondag. Vi visste var vår historia skulle ta slut. Kanske därför vi gjorde allt så väldigt mycket.
