och hans underläpp och käkben och skratt och sättet hans ögon såg på mig
Känner för att skriva ett drömmigt inlägg om alla fjärilar han väckte i min mage igår kväll, men skjuter lite på det.
Vi får se när vi ses igen. Men ses igen gör vi i alla fall garanterat.
.
Du hade precis duschat och hade blöta lockar och jag stod i hallen redo att gå för dagen. Du knöt handduken runt halsen, flängde runt lite i vardagsrummet så den fladdrade runt dig.
Jag frågade vilken superhjälte du var, och du svarade skrattandes "alla".
Och jag tänkte att mig kommer du aldrig rädda.
tisdag mitt i juni.
Jag ligger i min säng och du ligger i din. "Jag kan inte vänta till imorgon, jag kommer över nu?" Skriver du, och tre minuter senare är du i mig.
Vi vaknar som vi alltid vaknat, och klär på oss samma kläder.
Vi är lika blå båda två, och knyter vansen bredvid varandra i hallen.
"Ses ikväll", säger jag när vi pussas hejdå utanför porten.
tillbaka.
Om nio dagar åker jag till Rhodos och stannar i tio.
Johanna, som jag ska bo hos, har bara en ledig dag med mig. Så det blir som en ensamsemester kan man säga.
En ensamsemester på den bästa plats jag vet.
Lyckan i det.
Att få ligga på stranden med bara vågorna som sällskap. Läsa och läsa och lyssna på pod och läsa.
Promenera på gator jag känner och bland minnen jag vårdar ömt.
Behöver jag ens nämna hur mycket jag längtar?
Det är alltid värt det.
Jag lovar mig själv. Här och nu. Att träffar jag en kille det klickar med. Som jag träffade Olof förra sommaren. Så ska jag inte backa.
Det är läskigt. Man kan falla och gå sönder. Men det är värt det.
