Jaha
Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Ibland tar saker slut. Saker man trodde skulle vara en livstid tar slut, och det gör så väldigt ont.
Hur ska man få in i sitt lilla ledsna huvud att man aldrig mer ska ses.
Aldrig ska röra hans kind,
känna hans doft,
skratta tillsammans,
dansa i köket,
vara nakna tillsammans,
borsta tänderna ihop,
hålla handen,
gör allt sånt som man gör när man är tillsammans.
Det är nog lika bra att ens ledsna lilla huvud inte kan ta in allt det. Vart skulle man då ta vägen.
Skrev till Malin att vi nog hade universums finaste uppbrott. Och jag tror det.
Vi bestämde att vi ville sluta den lika fint som den började, vår kärlekshistoria.
Inga hårda ord och inga höjda röster.
- Att två personer kan älska varandra så mycket, men ändå räcker det inte, sa han. I tårar.
Nu ska vi bara klara av att leva resten av våra liv utan varandra i dom.
