isabellas

Jag känner mig själv, kanske inte helt, men genom åren, och speciellt nu på senaste tiden så har jag lärt mig mer om mig själv. Men nu, nu ringde min jobbcoach och jag ska träffa honom på fredag. Fick ett häfte i måndags som ska vara ifyllt tills dess, och det tänkte jag börja med nu.. Hur svårt kan det vara liksom?
Tji fick jag, för i häftet står frågor som: Vem är du som person idag?, Vad är livskvalitet för dig?, Hur hanterar du förändringar?, Vad motiverar dig, och driver dig framåt? och så vidare..
Jag hade behövt ett år på mig för att svara på dessa frågor, nu har jag två dagar varav en av dom är helt uppbokad. åh.

Jag andades med havet
och sjöng med sandkornen
mitt hår lindades runt vågorna
och vi blev en symfoni
av tysthet

Bor i princip hos sarah och äter ingen mat, bara mackor och chips. Och pizzakanter.
Imorgon ska jag till malmö med katten. Ack så jag saknat henne. Och på tal om ack så sög Oskar Linnros live. Men vad gör det när han är så bra i min iphone? Sommarskön.
Det är snart fredag nu. Snart. Och sedan är det lördag och då åker du och jag ska vara glad hela kvällen och sedan på söndagen då vet jag inte om jag är lika glad. För då har du åkt. Men så är det. Och snart är det fredag.

Är tillbaka i den där oron. Förmodligen för att jag äntligen har någonting att oroa mig över.
Dagarna flyter på, och jag har de mest spontana dagarna i mitt liv.
Ibland stannar det till och pirrar lite, men nu är jag i alla fall påväg mot något.
Helgen har varit så fruktansvärt fenomal så jag finner inte bättre ord än så för den.
Alldeles för lite sömn och alldeles för mycket skratt. Men egentligen gör det ingenting alls för jag mår så bra av det.
Jag vill att du ska veta allt om mig. Det var därför jag berättade så mycket igår. Allt bara strömmade ut, som om mina ord bara väntat på att bli hörda av just dig. Jag tror det är bra. Det känns bra. Du är bra.


Såg en bild på dig innan och jag saknar dig. Jättemycket. Jag önskar att du delade säng med mig igen, att jag vaknade av din lilla hand på min kind. Så blir det aldrig mer igen och jag får inte tänka på det så. För då gör det ont. Och jag vill inte gråta mer nu. Vill inte. Så jag gör inte det utan slutar bara tänka på dig. För än är jag inte redo för de fina tankarna, även om jag trodde att jag var det.