Igen och igen och igen
2015-09-10 @ 08:39:41
Vi väckte varandra inatt.
Något undermedvetet gjorde att våra läppar möttes i sömnen.
Hungrigt långsamt.
Sedan mer hungrigt än långsamt, och mitt i allt insåg jag hur skönt det är att vara villkorslös. Helt utan murar, löften och förvirrande tankar.
I alla fall i nattens mörker under två täcken.
