Typiskt
2015-11-03 @ 16:57:39
Han hade mig i lördags. Jag var helt och fullt bara hans. Och han va min ett tag. Som att vi va ihop på dansgolvet.
Så självklart, för honom.
För en vecka sen hade det inte gått en dag utan att vi hördes, förutom den lilla veckan i september när jag sa att jag inte ville ses mer.
Jag tänkte ändå på honom varje dag då. Tills han hörde av sig efter en vecka.
Och han har alltid varit min.
Han har mig fortfarande.
Och han vet det nu.
