isabellas

Han hade fått ytterligare en säng, så vi hade nu varsin. Efteråt upptäckte vi båda två att avståndet som bildades inte va till vår fördel, och vi kröp så nära varandra det bara gick. Hans hand letade sig över hela min kropp. Ner för mina axlar och slutade i min hand. Det kändes enda in i benet hur mycket känslor den där handen innehöll. 

Och samtidigt som hans hand berättade för mig hur svårt det kommer bli att säga hejdå, rann tre små tårar längst min kind i mörkret. Tårar som saltvattenspärlor. Pärlor fyllda av sorg och insikt. Insikt om hur saknaden kommer att bli överväldigande stor.