isabellas

Hej älskling. 

Jag hör att du härjar runt hemma. Över fält och in i skogarna, över havet och runt bron över till Danmark. 

Danmark ja, landet som tog ditt liv.

Är du arg? Är det därför du härjar så väldigt? 

Jag är arg. Arg för att du lämnade. Lämnade det vackra huset i Färlöv med dina fina föräldrar, dina fyra begåvade syskon och den gamla hunden. Arg för att redan innan ditt liv tagits ifrån oss, så var du redan borta. Inte den vi kände och hade så många minnen med längre. 

Sarah ringde mig morgonen efter att hon hört. Ett dyrt utlandssamtal och jag blev helt stum. 

Pappa klippte ut din dödsannons och gav till mig när jag kom hem på semester, tror den virvlade in under sängen i mitt flickrum, och ligger kvar där än idag. 

Det har gått lite mer än ett år nu. 

Jag drömde om oss inatt. Om det där året när det var du och jag och jag va lyckligast på Näsby. De dagliga bussresorna och hur läskigt det var att hålla dig i handen. 

Jag saknar dig.