isabellas

jaha. jag är i alla fall glad. om någon undrar. konstigt att mina inlägg inte svämmar över, med tanke på hur fruktansvärt lite jag har att göra om dagarna. nåväl.
idag har jag besökt vårdcentralen. det hjälpte mig inte så värst mer än att jag fick lite plåster och en farmor med mig hem.
i övermorgon ryker gipset och jag börjar skolan. är så taggad! gustav ska skriva en uppsats på minst fyra sidor om USA och jag vill så gärna skriva den åt honom. men gustavs lärare hade sagt att man "helst inte" fick be om hjälp. helst inte alltså. jaha.
ni vet känslan när man så gärna vill ut och gå för att man inte varit utanför huset på fyra dagar, men verkligen inte kan gå för att det gör för ont? så bra, då känner vi likadant. imorgon tänker jag trotsa den där smärtan i alla fall, för jag vill dricka cola light med My. och hämta ut mina skor hos skomakarn.
intalar man sig någonting tillräckligt mycket, så är det så. bara så att ni vet. gäller även tårar som ska stanna inne och fejkskratt som ska ut. (inte för att jag fejkskrattar särskilt ofta, men mer för att förklara ytterligare).
man märker verkligen på mina ord att jag inte skrivit för hand på länge. det blir så här flummigt och jobbigt då.
P. Jag saknar dig.