isabellas

Igår hörde jag det igen. En historia om ett barn som hade samma typ av problematisk förlossning som min lillebror hade, då för femton år sedan. Det är andra gången på en vecka jag hör om ett barn som dött/ligger i respirator. Jag var ganska liten när detta hände. Levde mitt tredje år. Så jag förstod inte hur illa det var. Allt jag förstod var att jag var tvungen att sova hos moster och morbror, i min kusins rum. Minns att jag kissade i sängen varje natt och bara ville hem. Minns att pappa såg hur jag led när han kom för att hälsa på mig mellan sjukhusbesöken. Minns hur han blev tårögd. Han kunde inte göra något.
Både lillebror och mamma svävade mellan liv och död i flera veckor. Jag vet ju allt detta, har alltid vetat. Men det är nog först nu jag insett hur allvarligt det faktiskt var. Jag hade kunnat sitta här utan mamma och lillebror. Jag hade kunnat vara en sån det var synd om. En som som levde med en halv familj.