Som om inget annat någonsin funnits.

2010-09-09 @ 21:48:44
Hans ord får mig att stanna. Även om jag egentligen inte vill gå.
Hans händer är som poesi.
Jag flätar in mig i orden och andas ut alla meningar Han någonsin tänkt.
AllmäntTrackbacks ()

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback