isabellas

Nu, såhär två dagar senare liggandes i sin säng omsluten av musik, funderar hon på varför hon lät sig själv falla. Varför hon föll för något så högt, någon så ouppnåelig. Idag var det onsdag och hon hade bara lyckats få en liten skymt av honom sedan i måndags. Trots det kunde hon inte bli av med den där känslan av värme.
 

....

Dagarna och nätterna fyllde de med kärlek. Högläsning blandades med tedrickande ur prickiga koppar, och sömn blandades med små små kyssar på nyckelbenet.

Detta var lycka, bestämde de. Det var som att sväva en bit över marken i ett overkligt tillstånd, hela tiden med rädslan över att falla hängandes precis över en.