Den här ska jag läsa
2010-09-13 @ 22:46:52
Klockan i hjärtat. Hur självklart och obönhörlig var inte den klockan? Hur förvridet unik var inte dess mekanik? Skärvorna av allt som tänkts och känts så länge, skärvorna av självklarheterna. Urverket. Alla sinnen skärpta, inga utrymmen för vårdslöshet eller nycker. Hans och hennes stillsamt försiktiga generositet. I väntan på att någon skulle säga något. Säga något av betydelse.
Som om hon någonsin skulle ha kunnat göra det.
Det enda hon kunde säga var sådant som var utanför hennes kontroll men meningen att hon skulle säga.
Vad som än hände och vad som än sades så var det ju meningen.
Varken enklare eller svårare än så.
Per Hagmans "Vänner för livet"
