isabellas

Jag saknar de där orden. Orden som fick huvudet att rinna över och ner på tangenterna. Orden som bara formade sig själva, utan problem, och som trillade på plats efter varandra.
Jag skriver mycket om ord. Komiskt ändå, att jag låter ord forma de jag egentligen tror att jag saknar. Trots att jag har dom här. Mitt framför mig och rinnandes från mitt huvud.
Ibland måste man bara låta dom forma sig själva. Ni vet när man inte riktigt tänker utan mest bara hänger med i fingrarnas rörelse.
Det är då jag tror det blir allra bäst.