isabellas

Det finns bara bra saker med mitt jobb, på riktigt. En av dem är lunchrasten. När alla sitter vid de stora bordet. Idag hörde jag om en intervju Ingela nyligen gjort med en ensamstående mamma med två barn, en med down syndrom och en med leukemi. Så gripande. Imorse satt jag med på en intervju med en känd fotograf, helt annat liv men också så fruktansvärt gripande. Att en människa kan leva så mycket, och vara så fruktansvärt inpirerande. Jag ville bara veta allt. Båda människorna får ni träffa i nästa nummer av K2, om ni vill läsa om gripande livsöden.