isabellas

Jag läser om kärlek och lyssnar på kärlek. Gör vi inte alla det, mest hela tiden? Kanske är det bara jag.
Frossar i kärleksbilder och unnar kärleken till varenda människa. Verkligen.
Jag har delat några sängar och pillat en del i håret och trivts. Aldrig mer än trivts. Alltid pirret i början. Överallt. Varför svarar han inte? Och så när han väl svarar så är man på rosa moln igen. Ibland har jag tittat på människan och tänkt att dig, dig vet jag att jag skulle trivas med. I en lång evighet. Men det blir aldrig så ändå. Fast vad gör det, jag vet ju vad som väntar mig. Och då kan jag vänta ett tag till.