isabellas

nu ska jag skriva om det vackraste jag vet. nu ska jag berätta för er om min vän solnedgången.
varje dag är han där. varje kväll, när man är som tröttast lyser han så fint och ger hela världen en färg den inte annars brukar ha. jag avgudar den. solnedgången. ikväll var den ett skimmer. ett orangefärgat skimmer, som låg över den horisontella molnkanten. det skimmrade och glittrade och sprakade. och där stod lilla jag. helt ensam ute på fältet. det skimmrade och glittrade och sprakade, just för mig. lika vackert varje kväll. solnedgången.