vad livet gör med mig.
Innan slut-med-honom fick jag lyckopirr rätt ofta. Bubblor i blodådrorna ni vet.
Sedan dess har det varit en strid ström med blod som passerat i kroppen men inga bubblor what so ever.
Tills nu.
Insåg precis hur mycket jag är tacksam för i livet och fick världens pirr, och då är klockan inte ens nio, och det är tisdag.
Sommaren är snart här, jag har världens bästa bästis, mamma och pappa är magi, jag ska på weekend om lite mer än en vecka, jag har köpt en alldeles egen lägenhet som blir min den här månaden, jag ska spendera fler än 10 dagar på världens bästa ö i juni, Madde kom in i mitt liv och förgyllde det, mina killkompisar är dom klokaste killarna jag känner, jag är frisk, alla mina närmsta är friska, livet är fullt av möjligheter och jag hade kunnat lista grejer i flera A4.
Bara en sån sak.
En vecka i tysthet idag. Första veckan på 13 månader.
Varje gång det händer något. Eller jag ser ett roligt klipp på Facebook. Eller hör en mening i en pod. Eller går förbi något på stan.
Så kan jag koppla det till dig och oss och vill skriva HALLÅVETDUVAD, typ fem gånger om dagen, minst.
Imorgon var det en vecka sedan hans armar kramade mig hårt och han snörvlade in i mitt bröst.
Klart jag kan komma över honom om jag nu tvingas göra det.
Men jag vill inte. Jag vill verkligen verkligen inte.
Och vi är lika trasiga båda två men kanske måste jag komma över dig.
Och jag skriver att nu ligger det hos dig.
Och han skriver att han gråter.
Är tom och söndrig.
Jag gick från att jag inte ens visste att jag var kär, till heartbroken på två dagar.
Min mur var så himla hög och grundad och välbyggd.
Nu är den raserad och det gör ont.
Jag hann inte duscha innan jobb.
Har fortfarande kvar hans händer över mina lår, hans lockar mot min mage och hans läppar mot min hals.
Ser hans morgontrötta ögon leende mot mig så fort jag inte har annat att tänka på.
För en halvtimme sedan.
Efter första alarmet ringt insåg vi båda att nu är det början på slutet.
Han sa "kom" och vi la oss mage mot mage med armarna runt varandra. Han snörvlade in i mitt bröst, och han har nog aldrig hållt mig så hårt.
Bortskämd.
När jag varit iväg en hel helg, och han skriver en halvtimme innan jag äntrar malmö att "maten är klar".
Och så står han där i köket och hackar grönsaker när jag ramlar in helt trött.
Har så bra söndagar med honom.
Mars blir april.
När han ligger sådär nära hjärtat undrar jag ibland om han hör hur hårt det slår.
Som att jag inte redan gör det.
Jag har en svacka i livet och skriver att jag måste tänka på annat.
Du kan tänka på mig, skriver han.
Han sover på min mage, och vi har börjat ha lördagskvällarna ihop.
Det blev inget slut. Det blev som en ny början med hälften nytt och hälften gammalt. Och jag gillar det väldigt mycket.
Onsdag.
Jobbar natt och räknar vad klockan är hos honom.
Tänker att snart måste han väl ändå
vara min.
Slutet?
Ska du inte sova här med mig, nu när du ändå är här? Sa han igår efter säsongsavslutningen av bron.
Jo Okejdå, om du orkar med mig med feber en natt till, svarar jag.
Det gjorde han.
Så vi la oss precis som vanligt, men vaknade inte som oss.
Du sa Hejdå vi hörs kanske, på skoj.
Men jag är inte säker på att du skojade.
Så nu är vi tillbaka där vi alltid varit, och det blir nog bra.
Och så pratade vi igenom allt och han berättade sin största hemlighet. Med tårar i ögonen.
Och det var det största jag upplevt, men det lämnade mig tom.
Och sedan somnade han om. Tryggare.
Inatt vaknade jag av att han drog tag i min hand, flätade ihop våra fingrar, och la sin kind mot våra händer.
Jag tippar på till imorgon på sin höjd.
Nu har vi suttit ihop i nästan fem dygn. I hans soffasängkök. Ätit, hånglat, kollat på serie efter serie, och haft en hel del febersex.
Först tog jag hand om honom, och sedan han om mig.
Får se hur länge vi blir utan varandra nu.
Och innan tittade han på mig du vet sådär som man tittar på någon med glitter i ögonen. Och så tog han bak håret bakom mitt öra och pussade mig i pannan.
Nu har vi varit med varandra nästan konstant sedan han kom hem i lördags. Trots feber och bakfylla från helvetet.
Han var vaken hela min KB-kväll och när jag ramlade in vid tre och la mig nära nära, visade han alla semesterbilder på sin dator.
Igår gick han och handlade frukost till oss, trots att det var han som hade nästan 39 i feber. Och imorse sa han att han ville åka någonstans varmt med mig. Helst nu.
Torsdag.
Nästa gång jag ligger i en säng är det med dig.
Skrev han innan han skrev godnatt.
Imorgon flyger han och snart är han här och de där orden besannas.
Och vi kommer nog inte sova ensamma något mer på ett tag.
Fyra dagar kvar
Och han skriver att han ska drömma om lördag.
- Jag skiter i Bangkok. Jag kommer hem på lördag!
Han plockar pluspoäng efter pluspoäng.
Om mindre än en vecka är vi i samma rum och samma säng och soffa. Lördag söndag måndag utan stopp.
Varannan mening handlar om hur mycket vi längtar.
