Han skrattade när jag sa att ingen var intresserad. Han sa "are you serious right now? You are the most incredible person ive met".
Theo fick mig att inse hur mycket det är som fattas mellan dig och mig. Hur jag vill att du ska se på mig. Hur jag vill höra att jag är vacker. Hur jag vill att du ska säga att du är den lyckligaste i världen som får spendera en dag med mig.
Han sa det efter att ha känt mig i fyra dagar. Att jag var hans favoritperson just i detta nu.
Du har känt mig i mer än ett år.
Det är verkligen inte meningen att det ska bli vi. Vi hade vetat det vid det här laget.
Jag hade varit fin favoritperson då.
Torsdagen den fjortonde juli, tjugohundrasexton
När vi satt i hamnen, två centimeter från ett hav fullt av havssköldpaddor. Och jag hade saltvattenshår men var finklädd och han hade nystruken skjorta och glittrande gröna ögon.
Och vi åt lamm och solmogna tomater och tzatziki. Och han tittade på mig flera gånger över vinglasen och sa "i cant believe how beautiful you are" och "you seriously look so good i just have to take a photo". Och så tog han detta:
kastellorizo
Varenda eviga sekund med honom var som en dröm. Som en sommardröm som man bara vill stoppa ner i en burk och öppna och dofta på mitt i vintern. Allt vi gjorde var som en klyscha. En sån som alla människor önskar och drömmer om att få uppleva. Vi levde den. Mitt i den och vi uppskattade varenda jävla sekund av det.
Och dagen innan fredagskvällen
Han hämtade upp mig vid tio och tog mig till Anthony quinn Bay. Vi snorklade så länge så vi glömde tiden. Kysstes på klippor och fick skrapsår mitt i lyckan.
Åkte vidare med vinden i saltvattenshåret mot ny strand. Nya ställen att kyssas på.
Klippor, nyckelben, under vattnet och på min solvarma mage.
Fredagskväll
Kom hem, och Johanna var sovandes. Skrev till Theo och blev hämtad en halvtimme senare. Han i skjorta nu, och jag i ny röd klänning och bruna ben.
"How lucky am i", sa han när han när han såg mig.
Promenerade i gamla stan. Hand i hand, som om vi varit vi för alltid och inte bara i tre dagar. Åt middag under ett upplyst träd med vin i glasen och hans ögon i mina.
Ska berätta om mina magiska tio dagar snart. Ska bara ligga här lite först.
och hans underläpp och käkben och skratt och sättet hans ögon såg på mig
Känner för att skriva ett drömmigt inlägg om alla fjärilar han väckte i min mage igår kväll, men skjuter lite på det.
Vi får se när vi ses igen. Men ses igen gör vi i alla fall garanterat.
.
Du hade precis duschat och hade blöta lockar och jag stod i hallen redo att gå för dagen. Du knöt handduken runt halsen, flängde runt lite i vardagsrummet så den fladdrade runt dig.
Jag frågade vilken superhjälte du var, och du svarade skrattandes "alla".
Och jag tänkte att mig kommer du aldrig rädda.
tisdag mitt i juni.
Jag ligger i min säng och du ligger i din. "Jag kan inte vänta till imorgon, jag kommer över nu?" Skriver du, och tre minuter senare är du i mig.
Vi vaknar som vi alltid vaknat, och klär på oss samma kläder.
Vi är lika blå båda två, och knyter vansen bredvid varandra i hallen.
"Ses ikväll", säger jag när vi pussas hejdå utanför porten.
tillbaka.
Om nio dagar åker jag till Rhodos och stannar i tio.
Johanna, som jag ska bo hos, har bara en ledig dag med mig. Så det blir som en ensamsemester kan man säga.
En ensamsemester på den bästa plats jag vet.
Lyckan i det.
Att få ligga på stranden med bara vågorna som sällskap. Läsa och läsa och lyssna på pod och läsa.
Promenera på gator jag känner och bland minnen jag vårdar ömt.
Behöver jag ens nämna hur mycket jag längtar?
Det är alltid värt det.
Jag lovar mig själv. Här och nu. Att träffar jag en kille det klickar med. Som jag träffade Olof förra sommaren. Så ska jag inte backa.
Det är läskigt. Man kan falla och gå sönder. Men det är värt det.
.
Så hade du firat din mamma, och hade skjorta och fintröja. Kom med en stor kvist syréner i handen och sa "så här skulle jag se ut om jag träffade dina föräldrar".
Och jag vet exakt vad han menar för med honom är det så himla självklart
Och så sa han "jag orkar inte umgås, ska vi hänga?"
Och jag tror du behöver mig mer än jag behöver dig.
Det kommer bli jättevarmt om typ två minuter, sa du.
Och så drog du mig ännu närmre.
Men fråga mig inte vad jag känner nu för jag tror mitt hjärta tagit en paus.
Så knackade han på fönstret precis som förr i tiden. Gick in i hallen och sa att han fick minst tio flashbacks.
Sen hånglade han upp mig, sa att mitt hår luktade så himla gott och att ingen låg som vi.
Efteråt sa han att han skulle vara så nervös om han skulle behöva träffa mina föräldrar.
Och då fick jag minst tio flashbacks.
.
Och när vi sågs var det samma fast utan pirr. Men din famn känns som att komma hem. Och du andades in mig som att du saknat varje sekund.
.
Och jag drömmer om honom om nätterna, oftare än inte.
Nu ska vi försöka komma över varandra på varsitt håll och det är de trasigaste i världen.
Jag läser ord från november, december, januari, februari, mars och april.
Ser så tydligt när han blev kär i mig.
Önskar så att han kunde se det själv.
Torsdag en månad efter.
Och jag är rädd att jag aldrig kommer över dig.
Jag vill forfarande inte att någon annan ska fylla det där inne.
Smärtan i bröstet har bytts ut mot tomhet. Där han innan tog upp så mycket plats och tid och känslor är det nu bara ekande tomt.
