.
- Ja men jag åker ju snart, sa jag i helgen med alldeles för mycket känslor fast i halsen.
- Det är ju inte så att jag ska dö, eller att du inte kommer tillbaka. Två månader går fort, säger du och låter helt övertygad om att det faktiskt gör det. Och att vi är Vi igen då.
Måndagsmorgon
Och imorse gick du upp och duschade medan jag låg kvar. Men du duschade snabbt och skyndade dig tillbaka till sängen, med blöta lockar.
- håll om mig lite hårdare, sa du.
Och det gjorde jag. För nu åker jag snart.
Och jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Om en vecka och två dagar lämnar jag Sverige.
Och när jag kommer tillbaka finns det kanske inget Vi längre.
Även om vi pratar om våren och sommaren som att det ändå gör det.
Tisdag.
- Jag vill ha en tandborste här, sa jag igår när vi skulle sova.
- Blir inte det lite seriöst? Sa du, men den här gången med ett leende på läpparna.
- Du får jättegärna ha en tandborste här.
.
Nätter med honom.
Söndag, måndag, tisdag, torsdag, fredag, söndag.
Och förmodligen inatt igen.
Att skeda med honom.
Vill inte resa mig förrän det blir varmt ute.
Kärleken till henne
Det finns bara en människa i hela världen som känner mig.
Och det är inte jag.
Vet inte om det är bra eller dåligt.
Har börjat bli sårbar med dig.
Kommer på mig själv i stunder helt utan muren som annars ger mig distans.
Fumlar.
Fascineras fortfarande över hur ett par händer kan brinna så på hud som hans gör på min.
Vi har kommit tillbaka in i rutinerna nu, som vi tappade när han var i en annan del av Sverige.
Nu sover jag aldrig så bra som med honom, igen. Och inga armar håller mig fast så bra som hans.
Men en dag är rätt lång och imorse var rätt längesen.
Jag slutar 22 och du vet det, så du skriver 22.03.
Frågar om jag inte ska lägga mig i din säng istället för min.
Gå upp för dina trappor istället för mina.
Ändå vaknade jag just där imorse.
Och hans nycklar hänger i min hall.
Vi är så mycket mer än vanliga kk's.
Hans händer tar i mig så mycket mer.
Hans kyssar är hårdare.
Han drar mig till sig i natten.
Hans fingrar är inflätade i mina mer ofta än inte alls.
Han köper födelsedagspresent till mig
Och pratar om julklappar.
Men så har det alltid varit. Det är sen gammalt.
Onsdag.
Igår låg jag i min säng och du i din.
Och plötsligt var de 100 metrarna som vanligtvis är nära, för långt.
Och ingen av oss orkade lämna och gå ut i kylan för att hamna i samma.
Men det gör inget för idag är till och med 20 centimeter för långt.
När vi är i samma säng.
Den känslan.
När man kommit hem genomblöt och kall av stormen, lagt sig i hans säng och han kryper in under duntäcket och lägger sig så nära det bara går med sin alltid så varma kropp, och pussar en i nacken.
Och det första han säger när han lägger sig bredvid mig är "det är inte ens lönt att kämpa emot längre".
Han låg i sin säng och jag i min.
- ge mig två anledningar till varför du inte skulle komma hit, skrev jag.
- jag kommer inte ens på en, svarade han.
En halvtimme senare låg vi tätt intill i samma säng.
You could be my favourite taste on my tongue
Vi somnar med alla fingrar sammanflätade.
Som för att ta igen för alla nätter våra händer tvingats va ifrån varandra.
Jag sover alltid med två täcken. Men vi använder bara ett.
Och jag är så jäkla nervös.
Vi ska ses på lördag.
Jag vet inte vad han gör med mig
Men det känns som en kolsyrekick i mina blodådror när hans namn dyker upp på min skärm.
.
Och jag undrar vad jag får i födelsedagspresent
Jag har övertaget nu. Fast det är nog inget jag njuter av så värst, men det är trevligt att känna sig saknad.
Två veckor känns som en evighet.
