För du och jag är vi fast heller inte alls.
Det kanske händer något nu. Det kanske är nu det ändras.
Eller så ändras det inte alls.
Jag försökte i alla fall
Idag ska jag inte höra av mig. Tänker jag när jag vaknar.
De senaste meddelandet jag har i telefonen är från dig, och det står godnatt.
Nä, idag är vi utan varandra. Det har vi varit förr och det är nog bra att vara det igen.
En minut senare bombarderar du mig med gifs av alla möjliga slag.
Och nu är det senaste meddelandet jag har i telefonen från dig, och det står godnatt.
En timme senare hade jag ett meddelande från honom i min telefon.
Han reste sig från mig i min varma säng imorse.
Han fick snooza fyra gånger innan hans händer, läppar, armar kunde lämna.
Självklart
När han tar sin tandborste från min tandborstmugg, borstar tänderna, och sedan sätter tillbaka den igen.
.
Om någon skulle be mig tänka på något trevligt innan jag somnade, så skulle jag tänka på dig.
Söndag måndag tisdag
Hos mig eller dig?
Det är allt han skriver.
Och någonstans mitt i intrigerna i paradise hotell ger han mig en komplimang för något och när jag generat säger tack, händer något.
Hans fasligt höga mur får en liten liten spricka, och han ler så stort och fnittrar och tittar på mig som att jag just då faktiskt nått in. Innanför.
Att romantisera
Så lätt att låta orden flöda om detaljer som rör honom.
Som att dom är allt.
Det är dom inte.
Men det blir bättre meningar med honom i.
Aldrig har det mellanrummet haft så stor mening.
Han somnade med sitt huvud intill mitt. I mellanrummet mellan axeln och örat. Med sina läppar mot min hals.
Vilse i dig
Ju mörkare det är på morgonen desto svårare är det att lätta dina armar runt min kropp.
Och kanske är det där sticket i magen ett tecken på att jag faktiskt bryr mig mer än hjärnan förstått.
Det känns så overkligt att för ett år sedan hade både han och jag sambo.
Vi bodde ihop med en annan människa.
Vaknade och somnade och lagade mat och duschade ihop med en annan.
Hittade hans ex instagram och såg dom två ihop.
Har svårt för att ta in de där. Samtidigt som det faktiskt sticker till lite i magen när jag ser hur lyckliga dom var.
Och så tänker jag på hur han igår berättade att han aldrig varit riktigt kär i någon av sina flickvänner. Inte sådär på riktigt kär. Och att det är därför han gjort slut varje gång.
Tänker på hur min egen instagram sett ut om jag inte raderat allt som rörde mitt ex. Hur kära vi sett ut och hur det stått 49,51,60 veckor uppe i hörnet över våra leenden.
Allt förändras och det är märkligt att det gör det.
Märkligt att det nu är du och jag som vaknar och somnar och lagar mat och duschar ihop. Och att det varit så i fler än 24 veckor.
Samtidigt som löven byter färg
Och så blev det nästan för enkelt och så var man tillbaka till att vara svår men inte med flit.
Sällan med flit.
Jag tröttnar bara och det är kanske inte så konstigt egentligen när ens trygghet finns i någon annans famn.
Och varför kan det inte få vara enkelt.
Nu när jag haft båda i min säng och båda över en middag mitt i veckan, borde jag ha möjlighet att jämföra och föredra. Men tji får man för inte blir man klokare av det inte.
Fast jag vet att vi är påväg ifrån nu. Men det vet inte han.
Det är lätt att säga att man inte ska träffa honom så ofta mer, när hans armar inte ligger runt ens kropp.
Speciellt om han fångar.
Sluta smit undan. Säger han.
Men det är så svårt att ge sig hän när man är livrädd för att falla fritt.
Det är därför jag bestämt mig för att inte träffa honom mer.
Jag har fått för mig att han är allt jag någonsin har velat ha.
Att han är den som ständigt kommer utmana mig, och som jag aldrig kommer tröttna på.
Som jag kommer ha timslånga diskussioner med över för många glas rödvin, och som jag kommer åka till ikea med en söndag bara för ingen anledning alls.
Skrivet på en lapp och nerknölat längst ner i väskan bredvid mina känslor
Det jag tänker på flest gånger under en dag är ändå Du.
Och dina tänder djupt i min underläpp.
Och imorgon ska vi ses igen.
Vi är ironiska som vanligt. När vi har vår dagliga messengerkonversation. Och du säger att nä fy att skeda med dig är hemskt. Och du får mig att le så folk vänder sig om på centralen för jag vet att du menar precis tvärtemot och jag vet att du vet att jag vet.
Om det bara kunde vara enkelt.
Fyra nätter förra veckan. Och vi är mer rutin nu än någonsin.
Pussas mer.
Skrattar mer.
Jag träffar dina vänner och du träffar mina.
Men ändå så himla långt ifrån kärlek.
.
Igen och igen och igen
Vi väckte varandra inatt.
Något undermedvetet gjorde att våra läppar möttes i sömnen.
Hungrigt långsamt.
Sedan mer hungrigt än långsamt, och mitt i allt insåg jag hur skönt det är att vara villkorslös. Helt utan murar, löften och förvirrande tankar.
I alla fall i nattens mörker under två täcken.
