isabellas

Så mycket ångest man kan ha för något som egentligen inte är så ångestframkallande när allt kommer omkring.
Men bara för att jag skriver så, här och nu, behöver ju inte det betyda att jag inte sitter där, torsdag kväll och gråter av stress. Jag har all tid just nu, men utnyttjar jag den rätt eller tar jag den bara för givet?
Jag har aldrig tidigare levt bättre än nu. Men det är bara för att jag är medveten om hur himla bra jag har det, och allting faller bara på plats. Ödet vill att jag ska skratta tills jag gråter och planera resor med bästa vännerna. Ödet vill att jag ska älska mina kurser och belönas med ett extrajobb. Ödet vill att jag ska ha världens finaste familj och att alla ska vara friska.
Just för att jag vet hur bra jag har det, blir jag så himla rädd att allting ska rasera.
För det kommer det göra, tids nog.

(fortfarande inte betsat skrivbordsskivan, gör det när jag har några minuter över nästa gång)

Men jag vill bara tillbaka.

Har haft en så fruktansvärt underbar helg så jag finner faktiskt inte ord.
För det första hade vi världens finaste rum med fönster som täckte två väggar.
För det andra knackade några skottar på vår dörr i fredags kväll, och sedan dess gjorde vi inte mycket annat än pratade engelska, lärde oss skottska ord och pratade om skottarna. Herre alltså.
Jag vet att jag talar för oss alla tre när jag säger att en mer fantastiskt perfekt helg har vi aldrig någonsin upplevt. Vi har skrattat (ni vet sådär mycket så att man måste stampa i golvet?), druckit (vilket för med sig en hel del trevliga lekar att lära ut och lära sig), ätit (en väldig massa) och älskat (varandra) oss igenom två dygn.
Därför känns det ganska deprimerande att inse, att vi nog inte kommer uppleva något liknande på år och dar.
Men vem vet, kanske att vi ses på grankan på påsklovet, om allt går som vi vill.
Nu måste jag sova, för det har jag inte gjort på länge.

Tänkte att 125% plugg är väl ingenting heller? Det klarar jag.
Och visst klarar jag det, men tänk vad mycket ångest man sluppit om man tänkte lite mer.
Nu ligger jag dessutom inne med ett kvällsjobb. Och då måste jag bara räkna ut hur 125% plus kvällsjobb egentligen får plats på dygnets timmar. Men så duktig man känner sig, när det går. 

Har tappat det känner jag. Den där plugg-gnistan. Eller, inte tappat, mer bara gömt, fast inte med flit..
Hoppas den kommer tillbaka snart, för nu ligger jag en massa sidor back och om jag ska klara tentan nästa fredag måste jag plugga minst åtta timmar om dagen fram tills dess..
Jag önskar så att rubriken inte stämde.

Jag skrev att er kärlek gjorde mig yr. Men vilken kärlek pratade jag om?
Du skrev att vi aldrig skulle oroa oss för varandra, bara njuta. Men vilken njutning?
Jag skriver att jag slipper vara ensam på alla hjärtans dag. Men vilka hjärtan? Och är de egentligen ensamma ändå?

Ser att solen skiner in lite under rullgardinen. Och skrattade gjorde jag igår med tösen på bilden.
Göteborg kommer blir bäst.

Har sovit ut efter en ganska så oplanerat fullspäckad helg. Nu ligger jag i min säng och har precis ätit frukost framför HippHipp. Himla bra grajjor.
Älskar (inte alls) när det knackar på dörren och man öppnar i linne och trosor, och det visar sig vara lillebror polare. Hm..
Idag måste jag läsa hela bibeln (nästan) och imorgon beger jag mig mot vetlanda.