isabellas

äter mandlar, flytande honung och yoghurt, min nya favvo. om tio minuter befinner jag mig påväg mot jobbet. inte ett dugg taggad idag men det reder sig alltid. längtar tills jag kollar på klockan och den är kvart i åtta, för då vet man att tio minuter senare är det dags att börja städa och sedan klockar man ut sig. mhm. bra känsla.

tur för mig att dedär vredesutbrotten i hjärnan inte varar så himla länge. även om jag har 124 stora sidor att läsa ut till imorgon så gör det mig inte så mycket. är sugen på att sitta uppe hela natten för att läsa och skriva. stryka under och dofta på den alldeles nygjorda boken. ni vet väl hur en ny bok doftar? en med blanka fina sidor och vackert omslag. fina bilder och sådär härligt inbjudande? det är en sån bok jag ska läsa inatt. inte ens titeln "Kristen spiritualitet" skrämmer mig. för det är detta jag vill just inatt, just nu.
idag har jag sökt utbildningar. hösten blir möjligheternas höst, det har jag redan bestämt. och jag ska vara lycklig och säker, vart jag än befinner mig i landet. sådeså.

Sjön var fryst den här gången. Och vi gick längre ut än vi simmade sist.
Men solnedgången var den samma. Läpparna. Och känslan.

och jag H A T A R att vara det.

varför ska det vara så jävla svårt?

tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. men jag är ganska säker nu.
drömmer.

Att bara ett ord. Bara känslan av att köra in där. Skylten. Bokstäverna. Dialekten.
Är tillbaka en månad i tiden. Har inte tänkt på det sedan dedär sista orden. Gjorde vi fel?

Detta är så mycket sex så det blir inte mer sex än så. någonsin. herrgud.

Har gått o blivit (konstigt uttryck, har inte gått någonstans) en läppstiftsmänniska. Har köpt och fått en mängd läppstift på senaste tiden och nu har jag haft läppstift varje dag sedan i lördags. Jag trivs.
Såhär såg jag ut igår när jag och mammi hade shoppingdag på stan. (glömde plånboken hemma.. smart bella, smart! (faktiskt ganska smart med tanke på hur mycket jag shoppar annars) men ändååå). Hur som helst.
Idag har jag genomlidit ett halvt migränanfall och ett ganska befriande besked. Har dessutom en påse chips under sängen och imorgon ska jag vara barnvakt till underbara kusinbarn, samt hämta ut ett par skor som ligger på posten och väntar (jaaadå!!).

 

Målade naglarna röda och började vårstäda i spetsunderkläder. Kände gödseldoften utifrån och fick vårkänslor (konstig mening men så otroligt sann, när gödslet tinar är det vår).

Måste verkligen sova. Ska upp sju imorgon bitti och är inte hemma förrän halv nio imorgon kväll.
Tung dag. Håll tummarna.

men stannar inne med en bok om gamla testamentet (som iofs är sjukt bra skriven) och ett glas oboy.
lagom festligt va? längtar efter elle som snart ramlar ner i brevlådan.

Imorgon ska jag söka jobb, och jag hoppas hela världen håller sina tummar för jag vill verkligen jobba i butik.
Funderar på att sluta på skrivarkursen. För det första är den inte alls så rolig och spännande som jag vill att den ska vara, och för det andra så klarar jag inte av att skriva allt på internet, papper och penna vill jag ha, och för det tredje så blir det lite mycket för huvudet mitt. Och vad är då egentligen 7.5 högskolepoäng? Ingenting.
Idag köpte jag ett orange läppstift och lite nya penslar (till sminket alltså). Fick en jättefärgglad påse. Glatt!

Igår när jag skulle hämta min och farmors pizza, och mitt kort väntade på att ringas upp, så började pizzabagaren prata med mig om våren. Han sa att den kommer snart. Jag tror honom så himla mycket.

men nu åker jag till sölversborg.
har för övrigt hittat alla skottar. nöjd.

The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
The winner takes it all
The loser has to fall
It’s simple and it’s plain
Why should I complain.

But tell me does she kiss
Like I used to kiss you?
Does it feel the same
When she calls your name?
Somewhere deep inside
You must know I miss you
But what can I say
Rules must be obeyed

Igår hörde jag det igen. En historia om ett barn som hade samma typ av problematisk förlossning som min lillebror hade, då för femton år sedan. Det är andra gången på en vecka jag hör om ett barn som dött/ligger i respirator. Jag var ganska liten när detta hände. Levde mitt tredje år. Så jag förstod inte hur illa det var. Allt jag förstod var att jag var tvungen att sova hos moster och morbror, i min kusins rum. Minns att jag kissade i sängen varje natt och bara ville hem. Minns att pappa såg hur jag led när han kom för att hälsa på mig mellan sjukhusbesöken. Minns hur han blev tårögd. Han kunde inte göra något.
Både lillebror och mamma svävade mellan liv och död i flera veckor. Jag vet ju allt detta, har alltid vetat. Men det är nog först nu jag insett hur allvarligt det faktiskt var. Jag hade kunnat sitta här utan mamma och lillebror. Jag hade kunnat vara en sån det var synd om. En som som levde med en halv familj.