isabellas

Igår tog jag studenten. Jag grät jättemycket och jätteofta. Det var fint, visst var det de, och känslan i magen när man stod och väntade på att få springa ut minns jag fortfarande. Men det är så hemskt. Jag vill inte lämna allt.
Så är har jag tänkt hela dagen, men när jag sedan vände på mitt synsätt, upptäckte jag en pirrande känsla i magen. Jag har nu getts chansen att skapa mitt liv. Hur jag vill. Har inga begränsningar.
Om man tänker på det på de sättet. Så är det ganska otroligt.
Jag kan om jag vill. Och jag vill så jäkla mycket.