isabellas

Idag har jag kört 15 mil och i fredags dansade jag i timmar. Fast mest pratade jag. Vi pratade och du sa saker som jag är osäker på om du minns idag. Men vad spelar det för roll. Det var ju sanning.
Har haft en fruktansvärt bra helg, med dans, jobb, sömn och torp. Imorgon börjar jobbet igen och det är fortfarande lika spännande. I veckan ska jag göra en intervju helt själv och ett reportage med Aron.
Så jäklans roligt, helt eget ansvar. Nu ska jag nog sova, eller jag borde.

Några få människor känner mig, nåt så otroligt bra. Nästan läskigt bra, som om de kunde läsa mina tankar men tillskillnad från mig säger de orden högt. Det är oftast först då jag förstår mig själv. När de talar om mina tankar. Som när en av de närmsta sa "jag vet att du vill dit för att Han kommer vara där". Jag förnekade det men ack så rätt hon hade. Men det var då och det var ett tidigare kapitel och jag kan nu med all min egen säkerhet säga att det kapitlet är passerat och oläst. Sen har vi Han som egentligen är hela min bok. Men honom kommer jag alltid att förneka för jag vet att det aldrig i hela världen kommer att bli Vi. Vi blir sporadiska Vi ibland, men aldrig ett riktigt, fast, ärligt Vi. Så blir det bara inte och det är något jag nog aldrig kommer förstå.

Även om jag har fredag hela veckan är det trevligt med en riktigt fredag, och en fruktansvärt efterlängtad utgång!
Mitt jobb är kalaskul, och jag trivs verkligen. Hoppas dock att jag får gå tidigare imorgon annars blir det svårt att hinna. Idag slutade jag nämligen vid sex, och imorgon kommer mina gäster lite i åtta. Vi förfestar hos mig med drinkar och annat gott är tanken, för att senare dra vidare till Le Bånk. Hoppas L fixar in oss på listan, och att andra håller vad dom lovar.
Det är dock jäkligt svårt med vad jag ska ha på mig imorgon tur jag har Oscar. TACK OSCAR för att du orkar med mina bekymmer. Ehehe.
Nu ska jag minsann fixa mina fötter och mina händer, ungefär så japp. Hejdå.

Har dragit runt i långklänning och stickad tröja hela dagen, riktigt slappt och ack så skönt. Dagen började med att jag kom upp till My, sedan bagav vi oss tillsammans med fotografLasse till Kastanjelund för att plåta ett matjobb i höstsolen. Tillbaka till redaktionen och vi skickade iväg laptopfodral till plåtning till en minishopping som kommer i nästa K2. Det är enormt stressigt på redaktionen nu eftersom att vi har ungefär fem dagar på oss att sätta ihop 50 sidor, vilket är ganska mastigt?! Men kul är det! Har hämtat min jobbtelefon idag, och egen mailadress och dator är påväg. Jag slank bort till Katten efter jobbet och sa hej och hejdå och sedan gick hela min familj på stan. Kalasbra. Jag har så ont i mina fötter nu, undrar lite hur det kommer kännas på freda kväll i klackar då.. Hm.
Dags för kvällmacka med varmchoklad och lite halv åtta hos mig nu. Sedan ska jag läsa i senaste LOVE som jag fick idag.

Nu, såhär två dagar senare liggandes i sin säng omsluten av musik, funderar hon på varför hon lät sig själv falla. Varför hon föll för något så högt, någon så ouppnåelig. Idag var det onsdag och hon hade bara lyckats få en liten skymt av honom sedan i måndags. Trots det kunde hon inte bli av med den där känslan av värme.
 

....

Dagarna och nätterna fyllde de med kärlek. Högläsning blandades med tedrickande ur prickiga koppar, och sömn blandades med små små kyssar på nyckelbenet.

Detta var lycka, bestämde de. Det var som att sväva en bit över marken i ett overkligt tillstånd, hela tiden med rädslan över att falla hängandes precis över en.

Alla ord jag någonsin tryckt på spara efter finns här.

Jag skulle ha velat få mitt hjärta krossat. För det är som en garanti på att jag upplevt kärlek.

Imorgon börjar jag jobba, kan knappt bärga mig!

It was death. I choose life.

Att hoppas för mycket på något är bland det läskigaste som finns. Att lämna bort hela sin själ, till ingen speciell, är nästan läskigare än att ge bort sitt hjärta. Allt sätts på spel, och faller allt samman faller man själv och det finns ingen som fångar en. Samtidigt finns det ingenting som är så spännande som att hoppas. Allt, verkligen allt kan hända. Ändå förlorar man aldrig hoppet. När man trots att man tror det är omöjligt ändå slutar att falla, då hittar det tillbaka in i en och finns där tills nästa gång man faller. Jag tror det håller på så tills man dör. Och vem vet, hoppet kanske inte tar slut där?

Nu ska jag sova. Såhär tidigt (ja, tidigt) har jag inte lagt mig på evigheters evighet. Typ.
Imorgon ska jag upp på bladet, blev inte så imorse eftersom att det hänt en del på redaktionen. Istället jobbade jag lite på dagis. Men ja, kbladet va de ja. Godnatt då väl.
Ps. Har skrattat mest ikväll Ds.

Med den jag är. Och jag är nöjd över att jag är nöjd. Bra va?
Imorgon ska jag upp på bladet en svängis, sen blir det farmormys.

Och livet blir inte bättre just nu. Eller jo, om Sarah var här, men man kan inte få allt.
Börjar jobba på måndag, så jäkla bra.
Sarah kommer hem om en månad, så jäkla bra.
Åker till Götet i november, så jäkla bra.

You won't be strip-searched, torn up tonight
you won't be cut up, bleeding tonight
you won't be strung out, cold, shaking to your bones
wishing you were anywhere else but right here
So dream on

http://www.youtube.com/watch?v=x-juuIldyZ0&ob=av2e