isabellas

Här ligger jag i vårt gemensamma sovrum. Med en perfekt petrolfärgad nyans på väggarna som jag bara blir mer och mer nöjd med varje dag. Fönstret är öppet ut mot gården. Allt är tyst, förutom ett svagt fågelkvitter och någon som går och hämtar sin cykel då och då. 

Vi har köpt den här lägenheten tillsammans. 

Ibland tänker jag att det är den ultimata kärleksförklaringen. Att man vill dela ett bo med någon, både själsligt och hos banken. 

 

Det är så svårt att tänka ett liv utan honom. Jag tror att han är gjort just för mig, och jag just för honom. Att det var meningen att det skulle bli vi, långt innan någon av oss ens tänkt tanken. 

Jag kan titta på honom ibland, och så fylls mina ögon med tårar över att jag får lov att vara med någon som gör mig så lycklig. 

Att jag får lov att leva det här livet i den här lägenheten just den här morgonen i mitt fantastiska sovrum. 

 

Tack livet, idag är du snällt.